Det var Hasse Kvinnaböske Andersson som skrev och sjöng visan ”Får man ta med sig hunden in i himlen” och det kan ju vara en relevant fråga. Men om ditt älskade husdjur dör före dig, då uppstår en helt annan fråga. Vad gör man med familjens kelgris då den dör? En hund som har levt hela sitt liv i en familj blir en familjemedlem och hundens bortgång måste hanteras med vördnad och värdighet. Det innebär ofta ett lika stort sorgearbete som om en mänsklig familjemedlem går bort.

Begravning hemma på tomten

Det kan tyckas naturligt att få gräva en grav hemma på tomten och ha en liten ceremoni med jordfästning, men det är inte alls säkert att det är tillåtet. Det är kommunerna som själva bestämmer vilka regler som ska gälla då det kommer till begravning av husdjur i den egna trädgården. I Stockholm är det inte tillåtet att begrava sin hund eller katt på sin egen tomt eller överhuvud taget gräva ner sina döda husdjur i marken. Andra kommuner tillåter det eller har inga bestämda regler för det.

Ett alternativ är kremering

Bor du i en kommun som inte tillåter jordbegravning kan kremering vara ett alternativ. Det finns ett antal smådjurskrematorier och att gräva ner askan är oftast tillåtet. I somliga kommuner har man även ordnat med en minneslund för askan av kremerade husdjur, vilket är ett utmärkt alternativ. Är det en barnfamilj som mist sin älskade fyrbenta vän kan det vara skönt att kunna gå till en plats med barnen och minnas och prata om döden i allmänna ordalag, en slags förberedelse inför att någon närstående släkting avlider.